Vem bryr sig, Cornelis?

Vem bryr sig om hur nätterna far?
Jag bryr mig inte ett spår,
Bara jag får ha mitt ansikte kvar
dolt i min älsklings hår.

Cornelis Vreeswijk

Jag kan inte hjälpa mig själv. Jag är förlorad i dessa textrader. De landar ganska ofta i de orden. Vem bryr sig om hur saker och ting går. Eller om de inte går alls. Allt är liksom bra. Så länge vi har varandra. Det är fint. Det är sant. Och det är det som är det bästa!

 

Optimistiskt i ett nötskal, FML, or someone els will!

Ibland blir jag förbannad. På min fluffiga optimist och blåögdhet. Idag till expempel. För att spara någon ynka timme bär jag glatt med min egen väska proppfull för nästa veckas semester i Österrike (cant wait). Till skolan. Upp och ner för trappor. Dessutom tar jag glatt med mig min kära pojkväns väska, för han måste ju få ner sina vinterkläder. Såklart. Utan att överdriva väger dessa lätt 35 kilo. Ibland säkert 60 kilo. Som jag. Ett skämt. Optimisten i ett nötskal. Jag i naivitetesn stadiga händer. Blåögd 2-punkt-max. Men jag känner mig lätt som en fjantig fluffig fjäder nu, utan tunga väskor att dra runt på!

Bild på en av två svordomar idag. Och jag fick ju i alla fall ett skönt benpass när rulltrapporna var trasiga. Grazzzias!

Thank god its friday!

Yo mother flow har varit ute och sprungit idag. Hej och hå. Hå och hej. Nu har jag äntligen landat hemma i Trosa. Avnjutit en gudlig middag på Hellmanskt vis och övar nu med pappa inför morgondagens dop. Läs: Youtubar. Ännu en vecka, fredag och vardag avklarad! Jag gillar fredagar!

Säger som pappas sms förra veckan! Thank god its Friday!