Jag kan alltid nästan dö för att komma iland från flygplanet. Jag blir banne mig sjösjuk av att flyga. Inte kul. Och ganska konstigt. Flygsjuk kanske är en bättre term förresten.
Men åh så skönt att landa på svensk mark. Hel och vid liv. Nu hämtar min snälla pappa mig och vi åker till Trosa.
Thats really nice!
Det gäller att vara i tid. 3 timmar i tid. Det är är i tid. Nu väntar vi på flygplatsen på att jag ska få åka hem. Förhör. Kaffe. Vatten. Påfyllning innan flyget hem. Eller till London för en löptur mellan flygen. Sen hem. Längtar redan lite tills jag får dimpa ner i sängen ikväll.
Mega sol till och med. Och imorgon åker jag hem. Antagligen passar vädret på att glassa till det när jag ska hem för att det är rädd om min hud (?). Låt oss säga så att vädret är omtänksamt. Hoppas på mer slugg på hemmaplan.
En god natts sömn. Två mörbultade kroppar.
90 centimeter sängyta. 4 rätt aströtta ben. 2 liter vatten i magen. 1 vällindad fot.
Nu går det inte att dra ut på det längre. Morgonjogg nästa! Men inte mig emot.
Än är det inte försent att utvärdera det gångna året. 2011 har inneburit otroligt många kaosartade känslor. Enormt sorg. Lika mycket kärlek. Rädsla. Lycka. Mod. Saknad. Ilska. Glädje.
Jag har lite svårt att skriva om 2011 som ett bra år. Det var det inte. Det var ett skitår. Det innebar stunder (egentligen dagliga) känslor av sorg som jag aldrig kunde inbilla mig tidigare. Jag trodde att man kunde sätta ord på alla känslor. Så är det inte. Men så är det med livet. Det svänger. Sorg, saknad, ilska måste få finnas för att man ska kunna uppskatta glädje, kärlek och lycka. Det här är den blåögda optimisten som talar.
Jag har lärt mig en hel del om mig själv. Och om livet. Att inte ta något eller någon för givet. Vikten av att säga ifrån när det räcker. Vikten av att berätta hur det känns. Vikten av att vara ärlig. Jag har också förstått att det är okej att vara svag. Även björnar gråter. Det är okej att tacka nej. Och att backa ut. Ingen kan vara alla till lags om man inte ens är det för sig själv. Jag har också insett hur mycket jag tror på en stark vilja. Du kan göra allt. Men ingenting så länge du inte försöker.
Livet är en resa. Jag är jävligt klar med 2011. Tack och hej.
En resumé av en resa är alltid ganska kul att läsa. Så, nu tänkte jag dela med mig av Egypten vinter 2011.
Destination: Egypten, Hurghada
Boende: Sentido Crystal Bay, All inclusive
Medresenärer: Familjen Hellman plus Henke
Väder: Sol, några moln, blåsigt. Bra!
Mat: Mycket gott, kanske lite för mycket, buffé i kvadrat och glass!
Dryck: Vatten, rödvin, starka drinkar (alltså jättestarka drinkar), lättöl och pepsi.
Sysselsättning: Sola, bada, dyka (mycket stolt), äta, dricka, ”gissa ursprung på andra sällskap”, spela backammon.
Dyraste: Gratisvin för pengar, alt 3 chipspåsar för 300kr. Men nu behöver vi inte köpa något fadderbar(?).
Godaste: Ankan, glassen.
Skönaste: Lakanen i sängen.
Icke rättvis kommentar: ”First day here?!” på den tredje dagen.
Coolaste: Dykning.
Läskigaste: Dykning. Hade ett jäkla jobb med att hålla fast masken och andas långsamt, så jag kunde inte njuta av utsikten.
Pinsammaste: Vi gick inte utanför hotellet. Punkt.
Återkommande ord: Tardkeeper,
Tv-kanal: CNN2, bra fimer – hela nätterna.
Inte: Datorer, facebook, blogg, internet omvärldskontakt. Ganska skönt.
Varje gång jag landar på arlanda njuter jag av Sverige. Älskade älskade svennebanan i lagom mängd HEJ. Äntligen äntligen äntligen blir det riktig vinter, riktiga drinkar, riktiga pengar, riktiga konversationer osv osv. Att komma hem är en gåva. Lyx. Och nog gör sig ordspråket ”borta bra men hemma bäst” väl förtjänt.
I know, oförskämt snygg, självdistanslös efter en femtimmarsflygning i bagaget!
Det finns inte mycket att klaga på här. God mat. Bra vin, efter två glas smakar det kalas i alla flal. Härligt lagomvarmt i solen. Dock var solen något blygsam igår. Något den gjorde ogjort idag. Nu sitter jag med flammandekinder i lobbyn med ett glas vin och lite skolarbete. Notera lite. Det är övermäktigt. Men lite är det sätt jag kan coopa det med.
De senaste två åren har jag frenetiskt försökt att bli morgonpigg. Tur att jag primat in mig på en barnsligt tidig morgon. Nästan obehagligt tidigt. I all fall till förhållandet sömn. Cirka 1timma. Oh Helga Natt! Nu: Arlanda!
Är det inte alltid ett visst märkligt mått av morgonpigghet när man ska på semester?
Det är december. Lucia till och med. Och regn. Det är väl okej. Men kom igen vädret. Hit us with some snow. Are you really trying? Regn och rusk kan vara trevligt, men bara ibland. Regniga promenader är ingen vardagsaktivtitet jag vill sysselsätta mig med, eller att blåsa bort i väntan på bussen. Icke hållbart! Då tror jag att jag gosar med en filt i soffan och drömmer mig tillbaka till sommarminnen från Gotland. Tack!
Två dagar i rad har vi blivit snuvade på semesterresan framför ögonen på oss. Det är lite roligt när man söker resor. Tydligen vet man inte riktigt vart man hamnar. Även om tankarna började i Florida, så hamnar vi nu efter många resor fram och tillbaka i Egypten. Sedär ja. Men jag tror det blir kalasbra.
En veckas sol och bad, utflykter, snorkling, all inclusive, familjen och araber. Kan det bli fel?
Har ni varit där? Vad tyckte ni? Har ni några tips?
Det är något som är seriöst fel. SL brutalmördar mitt goda humör. Det kanske är ett blött löv eller något på banan. No shit, det är höst. Jag finner mig själv död på level elva på bubbleshooter. Lite patetisk, lite arg och lite behov av en stor bamsekram. Eller två. Eller tills jag somnar och vaknar glad imorgon. Annika ta åt dig!
Jag tror att jag klarar mig alldeles ypperligt i jul utan snö. Just nu går tankarna i att åka utomlands över julen. Ärligt tycker jag det vore skönt. Även om jag gillar julen med alla sociala delar. Men det är väl just därför jag gärna vill åka med familjen och socialisera sig på annan ort. Låter det jättetråkigt att spendera julen på Miami Beach? Näe. Inte jätte.
Man skulle kunna tro att jag gillar att flyga. Jag har spenderat min dag på flygplatser och flygplan. Åh så kul. Jag älskar känslan av viktlöshet, totalt vara utan kontroll, i luften och i språnget. Känslan av att flyga. Luftgropar som kittlas, och nackar som kräver massage, sittsår osv osv osv. Listan över saker som finns i himlen är lång ;). Gud vad kul! Not not not not NOT. Men det är på något sätt en nödvändighet (och alla gånger värt det).
Kontentan av dagens flygturer är följande. Ryanair = Billigt. Inget mer.
Kommer för övrigt alltid fram till samma sak när jag reser med dem. Lite boskapskänsla. Härlig gemenskap det där!
Man är ju liksom så himla svag när man är kär. Svag på ett rätt irriterande, men väldigt fint sätt. ”Ta mig. Va med mig. Jag är din. Här är jag. Eller så följer jag efter dig. Ah vafan! Det spelar ingen roll. Bara jag får vara med dig.” Och så vidare. Känner du igen dig? Känslan av att vara bara någons. Inte vilja vara någon annans. Och att denna någon faktiskt bara är din också. Vem vill vara utan sin någon? Den som du är den enda för.
Jag vill inte åka hem. För hem är inte hemma utan min älsklings famn.
Gårdagskvällen tog oss runt bland kullerstensgator, bakgator och gator som jag inte ens skulle hitta till (trots mitt mycket goda lokalsinne). Det var en väldigt trevlig och god kväll med några lika goda människor, viner och skoskav. Planen med förhoppningar om ”så få steg som möjligt” gavs upp. Spårvagnen kör visst inte på de små gränderna med kullerstenar. No shit Sherlock!
Ungefär som jag själv då med andra ord. Stup i kvarten kan humöret stundttags växla. Idag är dock inte en sån dag för mig persongligen. Dock tycks väderguden i Österrike ha svårt att komma över ens med sig själv. Som tur var lyckades hen pricka in solljus under morgonen (11-ryckets) powerwalk. Tackar för någon form av vädertur!
Idag utforskade vi ett område utanför Graz. Detta resulterade i en backe med 14% lutning emot oss. 10 sega minuter senare nådde vi någon slags topp, men otrolig utsikt. Sen gick det nerför och knäbromsarna las i. En grym morgonpromenad alltså!
Graz ist good. Jag vet inte om tysk/engelskan är lika bra. Men här är det toppen. Vädret har varit kanon och morgonpromenaden (som blev så sent som 12-nånting) har inte känns finare. Upp för inte mindre än 260 trappsteg för att få en utsikt värd att dö för. Och värd att äta frukost på. Här har vi det bra!
KROKUS ❤ YOU 
