Jag ligger i sängen. Orkar inte ens titta på Svenska Hollywoodfruar på tv. Det som annars är så IQ-befriat och lättsmält en måndagskväll. Istället ligger jag och njuter av mina nya fötter och utmaningen att inte ställa klockan imorgon bitti. Undrar när Skalmans morgonklocka kommer ringa imorgon?
Här hemma har jag och Annika en ganska så gemensam inre klocka. Underbart att möta en annan trött själ i köket.
Efter att ha fått smashiga siffror i telefonen på mina ”vardagliga promenader”, inser jag hur mycket mina fötter ursätts för. De små stackarna. Jag är inte lika snäll mot dem som jag borde. Det är viktigt att ta hand om fötterna, det har morfar alltid sagt. Och han har rätt. Han är vis dessutom. Jag kommer ju inte få några nya direkt. Så kvalledagen till ära fotbadar jag mig igenom eftermiddagspasset av hemmalyx.
Tydligen är det lite som att göra soppa. Man tar lite vad man haver. Varmt vatten, salt, något som bubblar och ger färg (detta funkar i och för sig inte med soppliknelsen).
Nu är jag en ny människa. Eller i alla fall mina fötter. Man tackar! Detta borde införas som en obligatorisk timme i veckan. Är ni duktiga på att ta hand om fossingarna?
På grund av blandade faktorer stannar jag hemma i dag. Hemma i lägenheten. En märklig natts sömn, ett brutalt illamående (nej jag är inte preggo) och framförallt, ett icke välfungerande SL. Då mår jag bättre av att stanna hemma. Så samvetet är på topp, jag blir utvilad och får en kvalledag med mig själv. Oj vad lyxigt! En måndag och allt! Hade jag haft ett badkar skulle jag missbruka det. Men ett fotbad duger bra med måndag.
KROKUS ❤ YOU 
