Ofta uppfattas människor på ett sätt. Det räcker ofta med att se en person, i en situation. Eller prata med den, en gång. Sen vet man.
Tänk vad skönt att kunna kategorierna och bestämma hur andra är. Lite så är det ju. Du vet hur jag är. Typ.
Det är en trygghet. Dock vansinnigt falsk. Även om en del stämmer överens. Ingen är endast glad (då vore man en idiot).
Fast visst vore det behagligt om man alltid visste vilket bemötande som komma skall från en viss person. Och många gånger (upplever i alla fall jag) att man kan förvänta sig ett visst typ av bemötande av vissa människor. Alla kanske har en ”känslogrund? För i grunden upplever jag dem som ”alltid glad”, ”alltid på” eller ”eventuellt lite tvär”. Alla har någon grund, men den är inte tillräckligt stabil för att alltid gälla.
Hur upplever andra dig? Hur upplever du mig? Det är ganska spännande tankar.
Troligtvis skiljer de sig från verkligheten ganska mycket, även om en del av det är rätt. Kanske grunden där. Det jag vill komma till är att alla är lite allt. Lite den onde, den gode och den fule. Och det är så himla okej.