1000 situps på söndag,

Såg en härlig utmaning, vilken jag tar till mig. På söndag skall det göras 1000 situps. Längtar redan lite smått. Kommer nog ha en skön träningsverk på måndag. Kalasbra! Du har hela dagen på dig. Är du med? Kör så det ryker!

 

Sängsällskap i miniformat. Nej tack!

Var svintrött för en timma sen. Tänkte ta en varm dusch, läsa antecknignarna en sista gång och duna in. Men! När jag lyfte på täcket till sängen hittar jag ett djur. Inget sexigt wild animal till man (tyvärr). Ett djur. Ett kryp. Ush.
Sanering pågår. Varför googlade jag ”djur i sängen”. Vill spy. Är klarvaken. Det kliar överallt.

Just dagen innan tenta

Just dagen innan tenta finns så mycket mer i huvudet än bara tentan. Vågorna med ”åh-nej-panik-jag-kan-ingenting” varvas med känslav och plötsliga behov att städa och rensa saker som annars aldrig behövs.

Idag har jag hunnit med följande diverse nödvändigheter:
– rensning av kylskåp.
– provmöblering av vardagsrum
– dubbelvikt i soffan på grund av magont
– lära mig om de sju dödssynder och deras straff (tydligen mycket roligare än psykologi)
– varit två vändor till mupp-Ica
– provat semesterbikin, den sitter rätt taffligt ärligt talat
– städat badrummet
– och pluggat lite givetvis.

Hjärnkapaciteten är förunderlig!

Clemenules,

Clemenules. Clementider. Mandariner. Satsumas. Kärt barn har många namn. Det är ER tid nu. Förutom min och alla andras som faktiskt existerar och lever. Men jag måste erkänna. Ni är on top of your game. Och jag älskar att köttsligt äta er!

Finns det en sanning?

Jag gräver ner mig i psykolgiträsket och hamnar i någon form av kvicksand. Finns det en sanning? Vem vet den i så fall? Och vad är det?

Julklapps-tips

Jag är inte så mycket för julklappar. Det är mysigt i och för sig. Så det kanske snarare är julklappsstress jag inte gillar.

Att gå ge bort någonting är kul, så länge det finns en tanke, det inte är uppenbart och det är uppskattat. Ett bra tips när man ska gå bort (inte dö alltså) är att baka något. Kanske en härlig omgång snökolor i en fin burk? Eller baka ett gott bröd, ta med en god bit ost och marmelad. Eller kanske till och med bara ge bort recept och ingredienser till en god måltid med en passande flaska vin.

Har ni några bra julklappstips?

Att ta någon för givet

Att ta någon för givet är egentligen fint. För det är en självklarhet att just någon i fråga ska finnas där. För alltid. Oavsett vad som händer.

I praktiken fungerar det inte riktigt så. Snarare är det helt tvärt om. Inget finns för evigt. Vilken kallblodig drömkrossare jag är. Men det är inte jag. Jag är naiv, lycklig i ett nötskal och fruktansvärt blåögd. Så det är inte jag. Det är verkligheten och livet. Dagarna går fort. Allt går i ett. Verkligheten och livet blir ett enda stort råtthjul. Måste-göralistan skapas och reproduceras varje dag. Vardagen vet inget slut. Som tur är gör inte kärleken heller. Den vinner. I alla fall i en blåögd naiv människas lilla lilla värld i ett nötskal. Och önskan om att allt som är kärt varar för evigt är en del av samma värld. Tyvärr vet livet och verkligheten ett slut. 

Jag tycker fortfarande det är fint att ta någon för givet. Det är kärlek. Men ingen garanti för att det sker. Något kan komma emellan. Livet. En sjukdom. Eller bara tiden.

Gör dig själv en tjänst. Skit i verkligheten ibland. Ta någon för givet. Men ta inte livet för givet. Låt råtthjulet vänta. För det kommer inte springa iväg utan dig.

Jag saknar dig mamma. Bilden är från 8e december 2010.

BB-camp hamnar på efterkälken

Booty-and-beach-body-camp förlorar mot Tentaplugget. Det är inte meningen. Gymmet stänger 21. Visserligen kan man alltid hitta undanflykter från att träna. Men jag vill träna. Tro mig. Jag längtar efter djupa benböj och trappornas förbannelse dagen efter.

Tyvärr har tentaveckan inga lagar. Tydligen. Klockan är way past läggdags och jag njuter av studiernas sällskap. Träningen lyser med sin frånvaro. Imorgon ska jag investera en timme i mig själv på gymmet.

En bättre magrellation tack – fortsättning

För någon vecka sedan skrev jag en inlägg om min mage. Fenomenet är märkligt. Alla har vi en mage. Och en relation till den. Älskad och hatat. Mätt och hungrig. Proppmätt och utsvulten. Nöjd och fridfull.

Kontrasterna sprakar och relationen verkar fungera som vilket annat förhållande som helst. Som om magen inte vore en del av en själv. Hela havet stormar. Fullt ös medvetslös. Känsloöversvämningar. Ni vet kanske vad jag menar?

Min egen magrelation är ganska likt en dramaqueens förhållande till män. Vi har haft våra turer magen och jag. Oregelbundna matvanor (eller snarare ovanor) och mindre klok mat. En otrohetsaffär där jag själv är boven. Inte undra på att magen skriker och gör ont. Vi behöver jobba på vårt förhållande. Framförallt inifrån. Där börjar utsidan.

Min ambition är att det ska bli en het kärleksaffär. En mage i balans. Den enklaste vägen dit är bättre kostvanor. Klok mat helt enkelt.

Har ni några bra tips på riktigt snäll magmat? 🙂